Player's Corner - Calles coopertest
Hej Hej Bloggen!
Säsongen är igång hockeyvänner, och vad innebär det om inte kära återseenden? Jo såklart - Tester!
Idag får ni Carls tankar om den aningen tidiga säsongsstarten i svensk hockey och ni får även följa med Carl igenom hans Coppertest, håll till godo!
Dags för ny hockeysäsong! Golf och fiskesäsongen känns liiiite för kort. Varför ska hockeysäsongen dra igång i början av augusti och för de flesta sluta i mitten av februari? Är det någon som vet? Lägg därtill att vi spelar hela Jul och Nyår för att hinna ta slut på säsongen i Februari- gör om gör rätt.
Nåväl, golfbagen får iaf vänta lite innan den städas undan helt. Fiskeprylarna får stå framme hela hösten i hopp om att hitta lite tid för några kast. Mellan golfrundorna och fisketurerna har det förberetts för hockeyn. Med många år av slit på somrarna och med mängder av fysträningar finns det fortfarande motivation kvar. Men fokus läggs mest på att träna ”roligt” och smart än på att bara nöta kilometer. Det har denna sommar blivit mest backträning, gym, squash och yoga.
Det är min tionde säsong i div1 östra, och varje säsong har nog inletts på samma sätt som Haninge Anchors gör under första träningen. Det är coopertest som står på tapeten. Ett konditionstest utvecklat på 1960-talet som många hockeylag använder sig av i sina tester av spelarna. Har man under 50 år inte kommit på något bättre sätt att testa kondition för utövare av idrotten ishockey? Som är en högintensiv sport, inte lågintensiv. Nåväl, tränarna kan ha andra tankar bakom det också. De kanske vill se vad spelarna har för vilja och förmåga att kämpa hela vägen till målet. Jag tvivlar iaf på att de tittar på löptiderna senare i Augusti när trupperna ska spikas. Det är på isen saker ska bevisas.
Väl vid startlinjen kände jag mig lite osäker på hur det skulle gå i och med att 400 meter är den längsta distansen jag sprungit i sommar. 12 minuter blankt var gränsen för godkänt förmedlade tränarna. Förutsättningarna var bra! 21 grader och mulet. Med ca 25 deltagare fanns det dessutom många att ta rygg på, ligga i suget bakom och spara lite kraft. Varför jag tidigt la mig längst bak i fältet med Bergman, med många ryggar att välja bland. Tyvärr hade det efter ett varv blivit en lucka på 20 meter till närmsta man som ingick i den stora klungan framför. Det är lättare att jaga än att bli jagad tänkte jag. Men jag satte nog inte någon skräck i framförvarande killar eftersom luckan bara växte. Jag lämnade iaf Bergman för att spendera mitt lopp i ensamhet. Jag visste att nästa sällskap skulle bli Odjung när han skulle varva mig när han gick mot en tid under 10 min. Kanske en rygg att gå på i 5 sekunder?! En tanke som var mer på skämt än seriös. Något måste man roa sig med när man springer 7,5 varv på en inspirationslös löparbana.
Det blev ett par stycken till som varvade mig innan jag sprang in på fina 12:42. En kapning med 30 sekunder från förra året. Coacherna delade inte min glädje. ”Det är nya tider nu Calle”. För en stund var jag osäker på om det var en ordvits eller om de antydde att de förväntar sig bättre. Tonfallet i tilltalet avslöjade om det senare.
Hur som helst, det är aldrig någon som sprungit upp pucken i krysset. Dessutom hade jag kapat 30 sekunder till om jag haft nya skor. Mina nuvarande har varit med i 2 år nu och för trötta för att kunna göra bättre tider-man är aldrig bättre än sitt material!
Tror det var fjärde året i rad jag kommer nästsist på cooper i det lag jag spelat. Jag skickar ett tyst tack till de som räddat mig från sistaplatsen. Vill inte avslöja vem det var i år eftersom det är en av mina bästa vänner. Men den uppmärksamme läsaren kanske kan lista ut det ändå. Första samlingen med laget avslutades med ett par stafetter. Kortare löpningar med och utan medicinboll. Mycket roligare! Hämtade upp mitt lag från sista till förstaplats på min sträcka. Ser coach Flodin mumla något med 12:42 till coach Pettersson. Vet att han anser att jag har dålig löpskalle och borde klarat bättre på cooper. Jag pekar på skorna. Inte anpassade för långlöp.
/Co