"Såg ett ljus i tunneln"
På söndag inleder Kumla sin säsong med att bjuda in Surahammar till kamp och vi har tagit ett snack med ett av lagets nyförvärv.
Kumla har förstärkt truppen med ett flertal spelare under sommaren, en av dessa är målvakten Jonatan Frykholm som senast kommer från en händelserik säsong där det blev spela i flera olika klubbar. Vi tog ett litet snack om hur säsongen varit, varför det blev en flytt till just Kumla och hur talangen ser på framtiden.
Om vi börjar med det mest aktuella så besegrade ni Hammarby i lördagens träningsmatch, vad tycker du om er insats där?
- Jag tycker att vi spelade helt okej med tanke på att det var våran tredje match på fyra dagar, men man märkte att varken kropparna eller skallarna var riktigt med hela matchen, men vi försökte spela smart för Hammarby kom ut med ett högt tempo och det var starkt av oss att vinna den matchen.
Under försäsongen har ni vunnit två matcher och förlorat lika många, hur skulle du summera er försäsong?
- Om man räknar med övertidsvinster så har vi vunnit fyra matcher och förlorat två, Jag tycker att vi har kommit ihop som ett lag hyfsat fort med tanke på alla skador och sjukdomar vi har haft, Filip Björk och Erik Planeby har jobbat otroligt bra och har ett spelsystem som kommer passa våran unga trupp väldigt bra, så försäsongen tycker jag är godkänd.
I April stod det klart att du lämnar Karlskoga för spel i Kumla, kan du berätta lite hur du kom fram till det beslutet?
- Ska jag va helt ärlig så har det varit mycket snack fram och tillbaka hur jag skulle göra och när säsongen 17/18 var över så var jag så otroligt less på ishockeyn så det var inte långt ifrån att jag hade gjort min sista säsong, jag diskuterade med min familj om det verkligen var värt att fortsätta, jag såg liksom ingen väg framåt det kändes som att man la ner så mycket tid på det och att man inte fick något tillbaka. Men en dag så hörde Kumla av sig och jag var osäker hur jag skulle göra men en stor del av att jag ska påbörja en ny säsong nu är mina kompisar från örebrotiden, Oscar Svanborg, Edvin Ekström och Daniel Lindberg (alla tre spelar i kumla) det är tack vare dom att jag såg ett ljus i tunneln, det var inget snack skulle jag spela hockey säsongen 18/19 så var det här i kumla, jag hade inte ens kontakt med något annat lag, jag ville hitta glädjen i sporten igen.
Frykholm gör sin första säsong i Kumlatröjan.
Foto: Alexander Viktorson
Förra säsongen blev det spel i tre olika klubbar, hur tycker du att vintern var för dig?
- Ja förra säsongen vart ju inte riktigt som man hade förväntat sig, jag skada sätesmuskeln på försäsongen och missa ca två veckor så jag han bara spela en match innan serien drog igång, vi började serien med en vinst och sju raka förluster tror jag innan jag fick göra min debut på hovet mot AIK och den lyckades vi faktiskt att vinna med 4-7 och så fortsatte det att gå tungt för oss och efter min hemmadebut den 11 november mot Vita Hästen när vi vann med 4-1 så fick förstamålvakten och en spelare lämna laget, så då står man där själv som förstaårs senior och fick då Jonatan Fornbrant som backup och det gick fortsatt tungt för laget och den 24 november vart det officiellt att tränarna fick lämna, och när dem nya tränarna kom in så lyckades vi åka upp till dåvarande ettan Timrå och vinna med 1-2 på straffar och sen hemma mot tvåan Oskarshamn med 5-3 men där tog de stopp efter den matchen mötte vi Leksand hemma och förlorade med 1-5, då hade jag gjort min sista start i hockeyallsvenskan 17/18.
Emil Jidskog kom in och så kom det även en ny sportchef och då vändes allt upp och ner, det var intern tanke på att spela mig från start men jag fick göra ett inhopp mot vita hästen efter jul när vi låg under med 2-0 efter 2.24 i första perioden och tillsist förlorade vi med 3-0, sen en dag efter träningen så kom sportchefen fram till mig och sa att han ville låna ut mig till en division ett-klubb så att jag skulle få spela mer matcher inför ett eventuellt kval. Jag tyckte då att det lät som en bra idé men han hade inte fixat en klubb som jag kunde bli utlånad till eller pratat med min agent och dagen efter så skulle det komma en ny målvakt som han hade lånat in så jag fick inte va med och träna med laget för att tränarna inte ville ha tre målvakter så jag fick träna med J-20 laget, agenten ringde runt och kollade om något lag var intresserade och då hörde Huddinge av sig och ville låna in mig allt var istort sett klart men då satte BIK stopp för det för Huddinge skulle ju dem kanske få möta i ett eventuellt kval så då sprack allt.
Två veckor gick med J-20 träningar och jag hörde av mig till min målvaktstränare jag hade i Örebro och han löste så att jag fick bli utlånad till Lindlöven, men en dag vart jag tillbakakallad till bik för jag skulle va med på bänken och efter matchen så hörde jag inget hur det skulle bli dagen efter till jag skickade ett sms till sportchefen och då sa han att den andra målvakten kommer imorgon så du får packa ihop dina grejer så då var det bara att åka tillbaka till ishallen igen och slänga in allt i bilen och invänta mer info, då skulle jag till lindlöven igen och där hann jag spela en och en halv match och då åkte jag på en hjärnskakning och var borta i över en månad, när jag vart frisk så blev jag utlånad en match till moderklubben Filipstad innan min säsong var över och då var man inte jättesugen på att spela något mer. Trodde det skulle vara mer seriöst i en förening i allsvenskan än dem lägre serierna.
Tidigare har du varit väldigt framgångsrik på juniornivå, tycker du det varit ett stort steg upp till att spela med seniorer?
- Väldigt framgångsrik vet jag inte men jag hade en bra säsong i Örebro, men det var ett jäkla slit sommaren innan den säsongen, jag fick klara och tydliga direktiv vad jag fick äta och inte äta, så den sommaren gick jag ner ca 10 kilo och allt gick min väg den säsongen, jag tycker att jag klarade av spelet i allsvenskan och att det gick helt okej spelmässigt men det är så mycket runtomkring som ska fungera också tex förtroende från tränare och att få ha en målvaktstränare som man kan byta idéer med för sånt kan ju inte en vanlig tränare, men spelmässigt så var det inte en så stor skillnad.
I Kumlas mål hittar vi även Jonatan Fornbrant, hur ser du på konkurrensen mellan stolparna?
- Ja det är jättekul att det är just han för vi känner varandra sen tidigare och kommer jätte bra överens, han är otroligt duktig och det är bra för mig och min utveckling att ha en man alltid kan tävla emot på träningar och på så sätt höjer vi varandra och utvecklas.
Har du något personligt mål som du hoppas uppnå med den här säsongen?
- Mitt personliga mål är att få ha en säsong utan skador och tycka att det är jäkligt kul med ishockeyn och sen får vi se hur långt det räcker, man vill ju alltid bli bättre och jobba sig uppåt i serierna.
