Lost their mojo?

Det händer ofta att spelare slår igenom med dunder och brak för att sedan försvinna från det absoluta ramljuset, här är några exempel på svenska spelare som gjort det. 
 
Samuel Holmén
Position: Mittfältare
Landskamper: 32/2 (senast 2013)
Nuvarande klubb: Konyaspor (28/4)
Kommentar: Mittfältaren slog igenom i Elfsborg där han blev mer eller mindre ordinarie redan som 19-åring och han skulle hinna med att vinna både SM-guld och cupguld innan han valde att flytta ut i Europa. Han tog steget till danska Bröndby och där fortsatte succén, Holmén fick allt mer chanser att spela med landslaget men när han flyttade till Fenerbache inför säsongen 2013/14 så blev det allt mindre tid i den blågula tröjan, han fick problem med skador och trots två bra säsonger så har vi inte sett honom i landslaget igen. 
 
Jiloan Hamad
Position: Mittfältare
Landskamper: 5/0 (senast 2013)
Nuvarande klubb: Hoffenheim (7/1)
Kommentar: Den tekniske yttermittfältaren sågs som en stor talang när han slog igenom i Malmö FF, som 21-åring var det dags att debutera i A-landslaget och det kändes som att han var påväg att bli en man för startelvan när han tog steget ut i Europa 2013. Flytten gick till Hoffenheim vilket skulle kunna vara ett lagom steg att ta men skador har förstört de senaste säsongerna och känslan är att han är långt ifrån en landslagsplats i nuläget. 
 
Niklas Hult
Position: Mittfältare 
Landskamper: 4/0 (senast 2014)
Nuvarande klubb: Nice (15/1)
Kommentar: Hult sågs som en av svensk fotbolls stora mittfältatalanger när han fick chansen att debutera i A-landslaget 2012, samma år vann han SM-guld med Elfsborg och det började bli dags att ta steget ut i Europa. Två år senare gick flyttlasset till franska Nice där han stod för en bra debutsäsong men den här säsongen har varit ganska skadedrabbad samtidigt som konkurrensen varit hård. Hult, som numera är 26 år, skulle nog behöva ett miljöombyte för att komma med i diskussionerna kring landslaget igen. 
 
Sana spåddes en lysande framtid i Ajax. 
 
Tobias Sana 
Position: Mittfältare
Landskamper: 2/0 (senast 2012)
Nuvarande klubb: Malmö FF (3/0)
Kommentar: Sana kom fram en en väldigt lovande talang i IFK Göteborg och 2012 flyttade han till holländska Ajax där han inledde med att göra en succésäsong och ta ligaguld direkt men sedan skulle det bli ett par tunga säsonger för mittfältaren. Förra året flyttade Sana hem till allsvenskan igen men han har haft svårt att ta en ordinarie plats i Malmö FF och landslagsdrömmen kommer allt längre bort för ytterspelaren som var med i den klassiska 4-4 matchen mot Tyskland i VM-kvalet 2012. 
 
Joel Ekstrand
Position: Back
Landskamper: 2/0 (senast 2014)
Nuvarande klubb: Watford (24/1)
Kommentar: Här har vi en intressant spelare som lämnade Helsingborg för spel i italienska Udinese redan som 21-åring men där fick han ont om speltid och flyttlasset gick till engelska Watford. I England spelade Ekstrand upp sig vilket gjorde att han snabbt blev ett namn för Erik Hamrén (debuten skedde dock redan 2010) att hålla koll på men sedan fick han problem med skador samtidigt som den engelska klubben inte riktigt höll tillräcklig klass. Numera håller både Watford och Ekstrand till i Championship och det skulle behövas ett klubbyte för att 27-åringen ska bli en landslagsmässig spelare igen. 
 
Alexander Farnerud
Position: Mittfältare
Landskamper: 8/2 (senast 2010)
Nuvarande klubb: Torino (4/0)
Kommentar: Farnerud var en riktig supertalang som debuterade i allsvenskan med Landskrona redan som 18-åring, året efter debuterade han i A-landslaget och innan han fyllt 20 tog han steget ut i europa då det blev en flytt till Strasbourg. Trots att han var ordinarie i den franska klubben så fick han ont om landslagschanser och inte blev det bättre när han flyttade till Stuttgart 2006, två år senare vände han norrut till Bröndby och då fick han chansen på nytt men sedan försvann han från landslaget efter att ha flyttat till Young Boys 2011. De tre senaste säsongerna har Farnerud hållt till i italienska Torino där han spelat bra men trots det har han inte fått chansen i landslaget vilket känns väldigt konstigt, kanske kan han få en ny chans när man byter förbundskapten efter EM?  
 
 
0 kommentarer

Malmö imponerar

Skånelaget har inlett tävlingssäsongen på ett väldigt bra sätt. 
 
Efter förra säsongens femteplats så är kraven höga på Malmö FF, laget som kvalificerat sig till Champions League två år i rad. Truppen ser stark ut och man siktar mot att nå ut i Europa även i sommar men då måste man vinna cupen och för att lyckas med det så behövde laget vinna gårdagens semifinal borta mot Kalmar FF. Det var hemmalaget som fick den bästa starten och man tog ledningen tidigt i matchen och den höll man fram till man spelat i ungefär en timme, då vände gästerna på steken och på sex minuter gjorde man tre raka mål vilket säkrade segern. 
 
Nu är Malmö alltså klara för final där man kommer få möta Hammarby eller Häcken, deras semifinal spelas senare ikväll. Jag tycker att MFF har imponerat under början av våren, man har spelat bra och har bland annat segrat mot IFK Norrköping som är regerande svenska mästare. I truppen finns det flera nya intressanta kort, bland annat Vidar Örn Kjartansson som senast kommer från spel i den kinesiska ligan. Den 26-årige islänningen har ett fint målsinne vilket han visat tidigare, säsongen 2014 gjorde han hela 25 mål i den norska ligan och en fin vår kan mycket väl leda till en plats i Lars Lagerbäcks EM-trupp. 
 
SVENSKA CUPEN
KALMAR FF - MALMÖ FF: 2-3 (1-0)
1-0, Romario (10)
1-1, Markus Rosenberg (57)
1-2, Markus Rosenberg (60)
1-3, Jo Inge Berget (63)
2-3, Marcus Antonsson (90) 
 
0 kommentarer

Legenden - Luis Figo

I det här inlägget tänkte jag gå igenom en klassisk spelares karriär, det handlar om portugisen Luis Figo - en av landets bästa spelare genom tiderna och Portugals stora stjärna innan Cristiano Ronaldo tog över rampljuset. 
 
Luís Filipe Madeira Caeiro Figo föddes den fjärde november 1972 i Lissabon och det skulle tidigt synas att det här var en talang utöver det vanliga, när han var elva år lämnade han det lokala laget för att spela i Sporting Lisabon som var en av landets största klubbar. 1999 gjorde Figo debut i A-laget året efter kom genombrottet, han var en viktig del i det ungdomslandslag som vann U20-VM och i en träningslandskamp mot Luxemburg samma år fick han debutera i A-landslaget.
 
De kommande säsongerna skulle Figo växa ut till en allt viktigare spelare för sitt klubblag, han började dessutom att få allt mer speltid i landslaget och när det var dags för EM i England 1996 så var 24-åringen en given spelare i truppen. Hösten inför EM-året hade de italienska klubbarna Juventus och Parma slagits om portugisens signatur men det blev tillslut spanska Barcelona som lyckades locka över honom till andra sidan landsgränsen (även Manchester City sägs ha varit intresserade av att värva Figo). 
 
EM-äventyret startade bra för Portugal, man kryssade visserligen i premiärmatchen mot Danmark men följde upp det med segrar mot både Turkiet och Kroatien vilket säkrade en plats i kvartsfinalen. I Kvartsfinalen, som spelades i Birmingham, väntade Tjeckien och där tog det roliga slut för portugiserna, Tjeckien vann med 1-0 vilket såhär i efterhand knappast var en chock för dem tog sig hela vägen till finalen på Wembley där tillslut Tyskland blev för svåra men Figo skulle ha bättre lycka i de Europeiska mästerskapen längre fram i karriären..
 
 
FRÅN ÄLSKAD TILL HATAD 
Hemma i Barcelona gick det bättre, både 1997 & 1998 vann man ligan och Figo var given på ett mittfält där bland annat Rivaldo och Luis Enrique också höll till. Den skicklige mittfältaren var numera väldigt populär bland klubbens fans men det skulle ändras ett par år senare då han gjorde den så kallade "förbjudna flytten" till Barcelonas största rival - Real Madrid. Övergången blev mycket omdiskuterad och även dyr, han kostade över 60 miljoner euro och portugisen blev knappast mindre omtyckt när han hade en stor del i att Real vann titeln medans Barca fick nöja sig med en fjärdeplats. 
 
  
 Figo med sitt nya lag - mot sitt gamla
 
Figos flytt till Madrid var starten på en galen storsatsning där världsspelare som Zinedine Zidane, Ronaldo och David Beckham också anslöt till klubben som fick smeknamnet "los galácticos". Trots alla stjärnor så misslyckades man med att dominera totalt utan fick nöja sig med ligatitlar under två av portugisens totalt fem år i klubben, man vägde upp det med att ta hem Champions League säsongen 2001-2002. Trots att pressen var hård på klubbens spelare så lyckades portugisen hålla en bra klass, 2000 fick han utmärkelsen som europas bäste spelare (Ballon d'Or) och året efter blev han utsedd till världens bästa spelare. 
 
 
DEN GYLLENE GENERATIONEN 
Under början av 2000-talet glänsde den så kallade "gyllene generationen" i Portugal, i EM 2000 tog man tre segrar i gruppspelet efter att Figo gjort ett numera klassiskt mål mot England. Laget glänsde och såg ut som en segerkandidat men i semifinalen tog det tyvärr slut när de kommande vinnarna Frankrike blev för svåra och landet fick fortsätta att längta efter en mästerskapsmedalj.
 
VM 2002 blev ingen rolig historia för varken Portugal eller Figo personligen men två år senare stod man som värd för Europamästerskapen och då skulle tillslut en framgång komma för landslaget, medans giganter som Spanien, Tyskland och Italien åkte ut redan i gruppspelet så spelade hemmanationen tillräckligt bra för att ta sig hela vägen till finalen där Grekland stod för motståndet, ett motstånd man redan förlorat mot i gruppspelet och man skulle förlora även i den här matchen - silver till Portugal vilket var en stor besvikelse just då men samtidigt fick man äntligen en ny mästerskapsmedalj, sin första sedan 1966. 
 
Hemma-EM 2004 blev höjdpunkten i Luis Figos långa landslagskarriär. 
 
2006 gjorde Figo sitt sista mästerskap och även då skulle man ta sig långt, det räckte hela vägen till en semifinalplats innan motståndet blev för tufft och i bronsmatchen mot värdnationen Tyskland föll man tungt (1-3) så det blev ett tungt avslut på mittfältarens mästerskapskarriär. 
 
 
 
ETT LYCKLIGT SLUT
2005 flyttade en Figo, 33 år gammal, till Italien och Inter där han skulle skörda stora framgångar. Under de två kommande åren skulle Figo vara mer eller mindre ordinarie på mittfältet och 2007 fick han lyfta Serie-A bucklan för första gången. Säsongen som följde började speltiden bli allt mindre och karriären närmade sig ett slut men han stannade ändå kvar i klubben fram till 2009 och fick vinna ligan ytterligare två gånger (08,09) vilket gjorde att en av Portugals allra bästa spelare genom tiderna fick ett lyckligt slut på sin spelarkarriär. 
 
Det är svårt att peka ut en sak som gjorde Figo till en världsspelare, han hade farten, spelsinnet & tekniken samtidigt som fysiken och ledaregenskaperna också höll riktigt hög klass. Han var ingen utpräglad målskytt utan mer en framspelare även om han kunde använda sin vassa högerfot till att göra några riktiga klassmål då och då. Efter sitt avsked från fotbollen har han bland annat varit en ambassadör för Inter men numera jobbar han mest aktivt för att försöka bli ny president i FIFA. 
 
0 kommentarer