Fegisar är förlorare
Tre matcher - sen var EM slut för Sveriges del.
Inför mästerskapet hoppades man att det svenska fotbollslandslaget skulle skapa feber hemma i Sverige, man hoppades att laget skulle visa prov på det där lovande spelet som man faktiskt visade upp i genrepet mot Wales då man vann med stabila 3-0. Det blev inte riktigt så.
Sverige svarade för en på många sätt blek premiärmatch mot Irland och man ska egentligen vara glada över att man ens fick med sig en poäng från den matchen för det var motståndarna som stod för det mesta offensiva på Stade France. Inför den andra matchen väcktes hopp om att man skulle få mer energi med John Guidetti istället för Marcus Berg och visst blev det lite bättre men laget hade svårt att skapa chanser mot ett defensivt och väldigt smart Italien som kontrade in segermålet i slutet av matchen.
Nu till Belgienmatchen, den sista livlinan för Hamréns mannar. Det enda sättet att nå åttondelsfinal var att vinna och man började matchen ganska bra, man skapade en del chanser och lyckade (äntligen) få några skott på mål men sett i det hela var Belgien snäppet bättre ikväll. Zlatan Ibrahimovic satte bollen i mål men domaren blåste av och det var det närmsta vi kom en seger i det här mästerskapet, istället avgjorde Belgien matchen i slutet och de blågula fansen får åka hem med endast en poäng i bagaget.
Förbundskapten Erik Hamrén har pratat mycket om att våga men det var just modet som lyste med sin frånvaro, under de här matcherna såg vi alldeles för tillfällen där man tittade hemåt och tog det säkra före det osäkra (trots att det fanns lägen att avancera framåt i banan). Det blev lite bättre när Albin Ekdal plockades in istället för Lewicki men i det stora hela var Sveriges offensiv för svag för att skapa chanser.
Vi visste att Zlatan hade en viktig roll i det offensiva spelet och när han hade svårt att skapa chanser så kunde ingen annan kliva fram. Erik Forsberg var inte alls på samma spelhumör som han varit hemma i Tyskland den senaste säsongen, han utmanade inte försvararna på det sättet vi är vana att se honom göra. Det är kanske hårt att säga att man spelade fegt men om man inte vågar pressa framåt och ta fighten ens mot ett Irland (laget vi hade störst chans att slå) så skriker det knappast "shining" om spelarna.
Men allt var inte dåligt för svensk del, Andreas Isaksson visade varför han varit landets bästa målvakt de senaste 10-12 åren och Martin Olsson gjorde sina bästa landskamper på länge ute på vänsterkanten. Victor Nilsson-Lindelöf fick mestadels spela ute på högerkanten istället för mitten men han gjorde det bra och vi lär nog få se mer av honom i landslagströjan de kommande åren.
Nu lämnar Hamrén över stafettpinnen till Janne Andersson, IFK Norrköpings succétränare som får en svår uppgift direkt (VM-kvalgruppen ser väldigt tuff ut) men han kan säkert ingjuta lite extra mod och nyvunnet självförtroende i sina spelare. Nu ser jag fram emot OS-turneringen, förhoppningsvis får vi se en mer offensiv fotboll och känslan är att det kommer gå mycket bättre där..