Players corner - Andreas Anarp om en turbulent säsong

En säsong att minnas, som man helst vill glömma bort.
 
Jag satt på bussen med min förra klubb Tyringe på väg att spela kvalmatch mot Borås när den föregående säsongen avbröts, där och då var det en lättnad när det ropades ut i busshögtalarna efter två mil att vi skulle vända bussen och att säsongen var inställd.
 
Givetvis moraliskt tveksamt att glädjas över att klara ett kval på det sättet men att få lämna den säsongen bakom sig, öppna en öl och gå på semester efter en säsong med 95% förluster och 100% ångest. 
 
Det kan ingen som inte varit där ta ifrån mig och de andra i den bussen. 
Nu skulle man kunna vara ledig ett tag och förbereda sig på en ny säsong med andra förutsättningar efter sommaren, då skulle ju Covid garanterat inte finnas kvar, väl?
 
När jag sedan fick frågan för några veckor sedan ifall jag kunde tänka mig att skriva några rader om hur säsongen 20/21 har känts hittills ur en spelares perspektiv, så funderade jag på om det verkligen fanns något att skriva om förutom den uppenbara avsaknaden av publik och att i stort sett alla klubbar blöder ekonomiskt. 
 
Där och då hade varken jag personligen eller någon annan i södra serien exponerats märkbart för viruset. Men två veckor senare är läget annorlunda. Det går fort i hockey brukar man säga och jag har precis i dagarna tillfrisknat efter min konstaterade infektion i SARS-CoV-2 och jag är långt ifrån ensam.
Jag har haft turen att drabbas lindrigt, även om smak och luktsinnet har blivit fullständigt utslaget, jag testade att självmedicinera igårkväll med en Ardbeg ( ni som kan whiskey förstår) men inte ett livstecken av varken näsa eller mun. Men ska man se det positiva i situationen så kanske man kan spela matcherna i mellandagarna utan tre extra kilo från fudge och en djävulsk betongkeps från juldagen i år.
 
 
Det skrivs och skriks från alla med minsta hockeyintresse och en smartphone om huruvida man ska ställa in, pausa eller bara köra på med säsongen. Det är en diskussion jag väljer att ta avstånd ifrån med anledningen att jag inte har någon utbildning i varken virus eller pandemier. 
 
Jag är bara glad så länge jag får fortsätta träna och spela ishockey, den enda stimulansen för mig personligen i en annars mycket mörk tid.
 
Givetvis kunde den här säsongen blivit betydligt mycket roligare, jag som spelar för Mörrum hade sett fram emot att få spela minnesvärda derbyn mot både Karlskrona och Kallinge med gott om folk på läktarna. Det hade gett både den lokala ishockeyn i blekinge och hockeyettan södra ett rejält uppsving så väl ekonomiskt som intressemässigt.
 
Men när allt kommer omkring finns det viktigare saker än att vi ska få spela heta derbymatcher, att folk får vara friska och vid liv går givetvis alltid först.
 
Det kommer fler chanser till derbyn och publikfester i sveriges gnuggigaste ishockeydivision, tror jag!?
 
 
Ta hand om er och håll ut.
Andreas Anarp
 
 
 
Vi rundar med att tacka våra två samarbetspartners, Coolbet och Sporatun Sports som bidrar till att bloggen kan leva vidare även i fortsättningen!