Hockey-VM är i full fart men här på bloggen väljer vi istället att fokusera på andra saker. Imorgon är det tänkt att vi ska ta en titt på hur lagen i Hockeyettan västra har arbetat hittills under våren men idag är det dags för nästa del i intervjuserien där vi pratar med svenska spelare som tagit det stora beslutet att flytta till Nordamerika för att antingen få fart på sina karriär, kombinera studier med hockey eller kanske helt enkelt få ett ordentligt äventyr. Idag vänder vi blicken mot Springfield och nej, det är inte Homer vi ska ta ett snack med utan forwarden Martin Mellberg, som nyligen avslutat sin fjärde säsong på nordamerikansk mark. Nu kör vi! 

 

 

Om vi ska börja från början: hur kommer det sig att du började med sport och var hockey alltid nummer ett?
- Det började med att pappa tog med mig till ishallen i Täby där jag växte upp. Jag var väldigt liten då och blev helt fascinerad av ismaskinen haha. Jag tyckte den var häftig helt enkelt. Sedan jag lärde mig gå har jag haft en klubba i handen. 

Efter att ha fått debutera med Timrå i allsvenskan gjorde du valet att flytta över till andra sidan Atlanten, hur kommer det sig?
- Jag var besviken över att inte ha fått en ordentlig chans i Timrå’s A-lag. Det jag helst hade velat där och då var att ta en plats i A-laget. Sedan har jag alltid haft lätt för mig i skolan och hade slitit under min tid i Timrå med att läsa Naturvetenskap, så jag kände att jag ville vidareutbilda mig. Men ett problem i Sverige som många tyvärr måste ta itu med är att bestämma sig efter Gymnasiet om det är värt att satsa fullt ut på sin idrott eller läsa vidare och påbörja sin civila karriär. I USA går det att kombinera studier och elitidrott på nästa nivå, det är precis det som ligan NCAA står för, så för mig kändes det som ett klockrent val att rikta in mig på. 

Första anhalt blev Lone star Brahms i Texas, varför hamnade du just där?
- En tidigare lagkamrat från min tid i SDE, Oskar Andrén, spelade för Lone Star redan, han hörde av sig och jag kom i kontakt med deras coach. Sedan så blev jag medveten om att på grund av mina A-lags matcher med Timrå, så fanns det en risk att jag inte skulle kunna vara tillgänglig för spel i College, då det finns regler att man inte får spela på professionell nivå innan. Men jag bestämde mig för att ta chansen, och påbörjade NCAA’s så kallade ”clearing” process. 

Det borde vara rätt stor skillnad att leva i Texas jämfört med Timrå, hur ser du tillbaka på tiden där?
- Jo visst var det så. I Timrå kunde jag ibland få cykla till skolan i -20 grader, I Texas fick jag låna värdfamiljens pick-upp truck och köra till träning i shorts och sandaler. I Timrå var man upptagen med läxor och laga mat varje dag. I Texas hade jag nästan för mycket fritid (i och med att mitt visum inte tillät mig att varken jobba eller plugga det året.), och fick mat serverad av värdfamiljen varje dag. Allt är större i USA, och i USA så är allt i sin tur större i just Texas. Så det var definitivt en omställning att komma från en liten ort i Västernorrland. Jag omfamnade den nya kulturen så gott jag kunde och fick uppleva mycket, samt lära känna massor av nya människor. 

Din första säsong i Nordamerika spenderades alltså i NAHL, vilken nivå tycker du att den ligan höll jämfört med där du spelat tidigare under karriären?
- NAHL är en rätt tuff liga att spela i. Bara grundserien bestod av 60 matcher, så det blev mycket hockey. Dessutom var det krig ute på isen varje match då man möter spelare som kämpar för samma sak som en själv, ett stipendium till att spela Collegehockey – ur den aspekten så tycker jag nog att NAHL är en tuffare liga än J20 SuperElit. Dock finns det mer skickliga spelare i Superelit, och Sverige är ju välkänt för att fostra spelskickliga spelare, istället för grovjobbare (vilket det finns gott om i USA). 

Efter en säsong i Texas blev det en flytt upp till American international College som håller till norr om New York, Hur kom du i kontakt med den skolan och det laget?
- Jag blev scoutad av AIC’s nya headcoach, som skulle ta över efter det gångna året. Skolan hade varit ett av de sämre lagen i NCAA i många år, och när han målade upp sin bild över vart skolan nu satsade hårt på att ta sig till – kände jag att jag kunde vara en viktig kugge i laget. och ville gärna vara med på den resan. Jag blev inbjuden till att besöka skolan och sedan fick jag ett stipendium som var svårt att tacka nej till. 

Blev det en stor omställning att gå från spel i NAHL till den klassiska collegeligan?
- Faktiskt inte. Det var mer strukturerat spel jämfört med NAHL, och jag fick stort förtroende från tränaren. Den enda omställningen var det här med att hantera sin tid. Dagarna går i ett kör och man måste ha bra rutiner om man vill lyckas både akademiskt och hockeymässigt. 

Under din första säsong där hade du två andra spelare i laget, gjorde det flytten dit lättare på något sätt?
- Hugo Reinhardt och Zackarias Skog var de andra svenskarna i laget som började samtidigt som mig, och det hjälpte såklart att ha några andra svenskar att förlita sig på, då vi har mycket gemensamt och kan hjälpas åt. Dessutom fanns det ett par svenska fotbollstjejer på skolan också. 

Kan du försöka beskriva hur en vanlig dag ser ut för en collegespelare?
- De dagar vi har gym på morgonen så är det väckning kl 05.30, träningspasset brukar vara 06:45 till 07:45, sedan börjar föreläsningarna 08:00. Man har olika scheman beroende på vilka kurser man läser, men oftast har man två föreläsningar innan lunch (12:00). Efter lunch har vi ispass (runt kl 14:00 till 16:00) i vår arena som ligger downtown i Springfield. Efter träning äter vi middag på skolan (runt kl 17:00). Efter middag så är man antingen ledig för kvällen eller så har man kvällslektion. Jag har i snitt haft två kvällslektioner i veckan under min tid här. Kvällslektioner är mellan 18:30 till 21:00, vilket kan låta jobbigt men är faktiskt att föredra i vissa kurser, istället för att ha 3st 50min lektioner utspridda under veckan. 

En sådan här dag är rätt krävande, men andra dagar kan vara mycket lättare, med endast 1 lektion till exempel. Vi spelar matcher på fredagar och lördagar. På söndagar har vi ibland ”samhällstjänst”, då vi gör diverse saker för att hjälpa till i samhället, annars blir det vanligtvis att ta igen med hemläxor på söndagar. 

Man brukar höra om att intresset för ligan är väldigt stort, är det bara en skröna eller stämmer det?
- Nej det stämmer! Collegeidrott är enormt stort i USA. Hockey är inte ens den mest populära idrotten heller, utan det är Amerikansk Fotboll och Basket. Skolan jag studerar på är ett litet och privat College, alltså inte ett stort State University som man oftast hör om och ser på TV, därav är intresset runt om campus på mitt College inte riktigt i den nivå som på de större skolorna, men kulturen är ändå densamma. Ibland sänds våra matcher på TV, framförallt när vi möter de större skolorna. I och med att vi haft ett historiskt framgångsrikt i år, så har folk här omkring börjat uppmärksamma oss mycket mer. Det är inte ovanligt att reportage om oss dyker upp på nyheterna, och folk stannar oss på stan för att gratulera. Så intresset för ligan är väldigt stort, även om vi är ett litet College i jämförelse med andra universitet. 

Nu har du totalt fyra säsonger i USA bakom dig, har tiden där ändrat dig som spelare på något sätt?
- Svårt att veta helt säkert, men jag tror mig vara mer rakare i mitt spel nu. Med de mindre rinkarna så måste man ta snabbare beslut, och ju mer erfaren man blir desto mer medveten blir man om linjerna samt när och var på banan det är läge att vara kreativ med pucken. 

Om jag förstått saken rätt så är din tid på College över, hur ser du på framtiden?
- Jag har ett år kvar på min utbildning, så nästa år är mitt sista år som jag kan spela i NCAA. Jag är inställd på att spela professionellt efter College. Sedan vilken liga det blir återstår att se. Dessutom vill jag ta en MBA examen så småningom, eventuellt ska jag försöka kombinera dessa två. 

Vad skulle du ge för råd till unga spelare som funderar på att ta steget över till andra sidan Atlanten?
- NCAA är en jättebra väg att gå, dessutom får man utbildning med sig på köpet!
Även om man vet sig att man kommer bli hockeyproffs, så kommer man någon gång i framtiden att uppskatta att man utbildade sig, så att man hade något att falla tillbaka på. Det hjälper ju såklart om man redan har ett genuint intresse för den akademiska biten. Även om många spelare är tillräckligt bra för att spela i NCAA, så kan de bli nekade pga skolornas hårda krav på betyg och engelska. Ska man spela i NCAA så gäller det också att vara inställd på att student-livet inte alltid kommer vara roligt, även om det oftast är det. Det händer alltid mycket annat runt omkring på campus, så det är lätt att bli distraherad om man inte har disciplin. Samtidigt så är dessa 4 år på college förmodligen bästa tiden i livet för många.

Vill man spela i USA men inte vet hur man kan gå tillväga, så gör Scandinavian Hockey Consulting ett jättebra jobb med att få över unga svenska spelare till USA. De har camper på somrarna där coacher från College och Juniorlag från USA är på plats och scoutar! 

FAKTA: Martin Mellberg
Ålder: 23 år
Längd/Vikt: 185cm/85kg
Position: forward
Moderklubb: Enebybergs IF
Statistik 2018/19: 41 matcher, 26 poäng (9+17), 20 utvisningsminuter (AIC Hockey, NCAA)

FAKTA: American International College
Grundat: 1948 (hockeysektionen)
Arena: Olympia Ice Center (2200)
Coach: Eric Lang (sedan 2016)
Svenska spelare genom åren: Martin Mellberg, Hugo Reinhardt, Zackarias Skog, Oskar Strömberg. Jake Stella kommer spela i laget från och med nästa säsong.
Kända spelare genom åren: Kevin Wortman (5 NHL-matcher), David Forbes (363 NHL-matcher)
Kuriosa: Precis som Mellberg nämner i intervjun är American International College inte någon av de största skolorna i USA men det är en av de äldsta. Skolan grundades redan 1885 men det dröjde till vintern 48/49 innan hockeysektionen drogs igång. Laget har haft en lång rad tunga säsonger bakom sig men i vintras spelade laget överraskande bra, de vann grundserien vilket får ses som en av skolans främsta bedrifter hittills när det kommer till hockey. Den här säsongen vanns den interna poängligan i överlägsen stil av Blake Christensen som noterades för 47 poäng på 41 matcher. Gary Wright är en av skolans, och lagets, största profiler genom tiderna. Amerikanen tog över som huvudtränare inför säsongen 84/85 och stannade sedan krav ända till våren 2016 då lagets nuvarande tränare tog över stafettpinnen.

 

 

 

 

Gör gärna ett besök hos Titans, som är bloggens samarbetspartner!