Idag drar en ny vecka igång och jag tänkte att det är ett utmärkt tillfälle för nästa del i intervjuserien där vi pratar med svenska spelare som flyttat till andra sidan atlanten. Tidigare har vi spenderat mest tid på den östra sidan av Nordamerika men idag är det dags att ta oss så långt västerut vi kan. Nämligen till Alaska. Där hittar vi forwarden Nils Rygaard som är inne på sin tredje säsong med Seawolves, hockeylaget på University of Alaska-Anchorage. 
 
För ungefär fyra år sedan tog du ditt pick och pack och flyttade till Janesville i Wisconsin, hur kommer det sig att du valde att ta det stora steget? 
Det stora beslutet av att åka över var framför allt möjligheten att kombinerar elithockey med en universitetsutbildning. Sedan var jag också väldigt sugen på att utmana mig själv och göra det här äventyret.
 
Kan du minnas tillbaka hur din första dag på amerikansk mark såg ut? 
Den dagen var väldigt spännande och något jag för alltid kommer att komma ihåg. Jag landade i Chicago och blev varmt välkomnade av en helt fantastisk familj som jag fick bo hos som jag har fortfarande en stark relation och kontakt med. Sedan var allt runt omkring starka intryck. 
 
Ser man till statistiken verkar din första säsong i Janesville vara väldigt lyckad, hur ser du tillbaka på den? 
Första säsongen var en väldigt lyckad säsong samt en stor omväxling inom ishockeyn för mig med det mindre rinkarna och den Nordamerikanska ishockeyn. 
 
När det var dags för din andra säsong i klubben blev du vald till lagkapten, hur kändes det att få det ansvaret i en utländsk klubb? 
Det var en fantastisk utmärkelse samt förtroende från laget och alla ledarna att bli lagkapten. Att vara kapten i ett annat land var en grym utmaning och lärdom som jag känner att jag gjorde bra. 
 
 Rygaard stod för 47 poäng på 89 matcher i Janesville Jets. 
 
En bit in i säsongen 15/16 lämnade du NAHL för att spela collegehockey, hur kommer det sig att du hamnade i just Alaska? 
Jag hade pratat med några skolor under min tid i Janesville men när University of Alaska Anchorage kom och vill att jag skulle börja efter nyår såg jag en väldigt bra möjlighet att ta nästa steget i min hockey. 
 
Blev det en stor omställning att flytta så pass långt norrut? 
Att bo och leva i Anchorage påminner väldigt av det nordliga delarna av Sverige. Men det är en annan levnadsstil och kultur i Alaska som är en fantastisk plats som har gett mig mycket personligen. 
 
Hur skulle du säga att skillnaden är mellan att spela i NAHL och collegeligan? 
Det är en väldigt stor skillnad från junior hockey i NAHL till Collegehockeyn då både fart, styrka, skills och intelligens höjs till nästa nivå. 
 
Hur ser din vardag ut, jag antar att det blir mycket studerande och hockey? 
En vanlig vardag för mig är frukost vid 07:00 i ishallen sen har vi träning på isen samt gym fram till 13:00 sen efter det är det lektioner och en massa plugg som ska göras. Sedan har vi match Fredag och Lördag runt om i hela USA. Så det blir många flygresor runt omkring i landet. 
 
Har dina år i USA gjort att du ändrat ditt sätt att spela?
Jag har självklart ändrat en del i mitt spel i USA. Men skulle säga att det handlar om att utveckla sig själv till att bli en hockeyspelare som har många egenskaper och man kan alltid bli bättre i allt. Strävan i att alltid bli bättre i alla det olika delarna på isen är en stor motivationsfaktor.
 
Vilken roll skulle du säga att du har i "Seawolves"? 
Jag är en väldigt hårt jobbande två-vägs forward som gör allt för laget. Är en person som skapar mycket energi i laget. Mina styrkor är min fart, styrka och explosivitet. 
 
Du har Vita Hästen som moderklubb, hur pass nära följer du laget nuförtiden? 
Sjävklart följer jag hur det går i Hästen och övriga hockeysverige. Både SHL och HockeyAllsvenskan är två starka ligor som hela tiden växer och ger en underhållande ishockey att titta på och följa. 
 
I en tidigare intervju tipsade Adam Winborg om dig, kan du berätta lite hur ni lärde känna varandra? 
Adam och jag är väldigt när vänner som har både spelat och levt tillsammans i Janesville med samma mål med college. Nu är vi båda där och utvecklas. 
 
Har du några planer på var du kommer spela nästa säsong? 
Jag går nu in i mitt senior year på college i Alaska. Sedan får vi se vart allt bär efter nästa år. 
 
Avslutningsvis, finns det någon annan svensk spelare "over there" som du tycker vi borde göra en intervju med? 
Martin Sundberg. Väldigt när vän som också spelar i USA. 
 
FAKTA: Nils Rygaard
Ålder: 23 år
Längd/Vikt: 180cm/84kg 
Position: forward
Moderklubb: Vita Hästen
Statistik 2017/18: 24 matcher, 3 poäng (1+2), 10 utvisningsminuter
 
FAKTA: University of Alaska-Anchorage
Grundad: 1954
Arena: George M Sullivan Arena (6399)
Coach: Matt Thomas (sedan 2013)
Svenska spelare genom tiderna: Daniel Näslund, Nicolas Erb Ekholm, Nils Bäckström, Jonas Hedberg, Thomas Kraft, Nils Rygaard
Kända spelare genom tiderna: Kevin Clark (Brynäs) 
Kuriosa: 1994 skrev Thomas Kraft historia när han blev den första svensken att spela i klubben. Backen spelade en dryg säsong innan det blev en flytt till WCHL-laget Anchorage Aces. Karriären fortsatte sedan i Hammarby och rundades av med några matcher i Väsby. Daniel Näslund är den svensk som spelat flest matcher för universitetslaget, mellan 2009-2013 blev det 132 matcher och han noterades för 43 poäng. Den här säsongen slutade laget sexa i sin division och man missade därmed slutspelet. 
 
Intervjuserien kommer rulla vidare med ytterligare ett par nedslag i den nordamerikanska hockeyn innan den går på sommarvila. I nästa del tar vi ett snack med en väldigt lovande målvakt som redan hunnit med att göra succé och få en NHL-klubbs ögon på sig. 
 
Vi inleder veckan med nästa del i intervjuserien där vi pratar med svenska spelare på andra sidan Atlanten. Idag har turen kommit till Adam Winborg, som är inne på sin andra säsong på det klassiska University of Michigan. 
 
Efter två säsonger i AIK's olika juniorlag valde du att flytta till andra sidan atlanten, hur kommer det sig att du tog det beslutet, och varför blev det just Green Bay Gamblers? 
Varför jag valde att lämna Sverige för USA var på grund av college hockeyn. Jag gillar det konceptet med att kunna kombinera skolan med elit nivå på ishockeyn. Varför det blev just Green Bay till att börja med var mest en tillfällighet, jag visade intresse till att jag ville komma över och spela juniorhockey och gå klart high school i USA och sen så slutade det med att Green Bay draftade mig. 
 
Efter en säsong i Green Bay tog du steget till NAHL där du hade tre, till synes, lyckade säsonger i Janesville. Hur skulle du summera din tid där? 
Jag gillade min tid I Janesville. I juniorhockeyn I USA spelas det väldigt många matcher och det gav mig tid att utveckla visa delar i mitt spel som jag behövde jobba på för att kunna ta nästa steg. Men jag trivdes där, jag hade en tränare som trodde på mig, bra lagkamrater, och bra träningsmöjligheter.
 
För två år sedan blev det tillsist spel i Collegeligan, hur gick tankarna innan du hamnade på University of Michigan? 
Jag pratede med några andra skolor också under tiden men under mitt “official visit” till Michigan så bestämde jag mig att jag ville komma hit. Under min tid här så hade jag hört en hel del om Michigans historia, och spelare som spelat där innan, som Carl Hagelin, Marty Turco, Brendan Morrison, Dylan Larkin, och så vidare. Så jag visste att det var ett bra hockeyprogram. Sen så är universitetet känt också för standarden på det akademiska, vilket gjorde det ännu enklare att välja Michigan. 
 
Hur skulle du säga att intresset kring ert lag är? 
Det är sjukt stort, mycket större än vad jag hade förväntat mig. Våra hemma matcher är alltid fullsatta, runt 6,000, och folk runtomkring vet alltid hur lagen på skolan presterar. Sen till borta matcher så är allt toppklass, vi flyger privat till i stort sätt alla bortamatcher, och alla lag i vår division, Big ten, säljer i stort sett ut alla matcher.
 
Winborg är inne på sin andra säsong i Michigan. 
 
Hur skulle du beskriva din roll i laget? 
Skulle beskriva den som en stark två-vägs center som kan pruducera offensivt men som också kan vara med och dödar utvisningar och så vidare.  
 
Er headcoach är något av en legend i Michigan, vilken typ av tränare skulle du säga att Mel Pearson är? 
Han är väldigt engagerad och det märks under våra matcher men han vill det bästa för laget och han fokuserar väldigt mycket på noggrannhet och fart.
 
Har tiden i nordamerika ändrat ditt sätt att spela på något speciellt sätt? 
De spelar på lite annat sätt här, allt är mycket mer rakt på mål, mycket mer fysiskt, och så vidare. Så skulle säga att jag har plockat up pen hel del på den biten. 
 
Hur ser en vanlig matchdag ut för dig, har du några speciella rutiner som du försöker göra?
Oftast på en matchdag har vi en morgonvärmning runt 10 för att sen ha lag, powerplay, och boxplay-möten innan lunch. Efter lunchen så brukar jag försöka att stänga ner allt I 2 timmar och ta en nap. Sen så gillar jag att komma till rinken 2.5h innan match start för att hinna äta något lätt, fixa till klubbor, och värma upp. Annat än det så gillar jag inte att ha för mycket små rutiner. 
 
När du började spela i nordamerika hade du två svenska lagkamrater i Green Bay, gjorde det att omställningen blev lättare för dig? 
Jag skulle säga det, vi kom bra överens och han (Fredrik Olofsson) var uppvuxen I USA så han förstod hur allt funkade här, det hjälpte absolut. 
 
Finns det någon spelare du mött under din tid i collegeligan som du blivit extra imponerad av? 
Det är många bra spelare I collegeligan så det är svårt att säga någon speciell, det flesta topplagen har 2-3 spelare som signar med ett NHL lag efter säsongen. Men skulle jag säga någon så skulle jag säga Cooper Marody som jag spelade med de senaste två åren, han skrev precis på med Edmonton Oilers. 
 
I den här intervjuserien pratar vi med svenska spelare på andra sidan atlanten, finns det någon du skulle vilja tipsa om? 
Nils Rygaard (Alaska), Martin Sundberg (Nebraska-Omaha), det är två killar som jag skulle tipsa om.
 
FAKTA: Adam Winborg 
Ålder: 23 år
Längd/Vikt: 188cm/91kg
Position: forward
Statistik 2017/18: 39 matcher, 8 poäng (3+5), 10 utvisningsminuter.
Meriter: TV-Pucken guld, 13 juniorlandskamper. 
 
FAKTA: University of Michigan 
Grundad: 1817 
Liga: NCAA
Arena: Yost Ice Arena (6637)
Coach: Mel Pearson (sedan 2017)
Svenska spelare genom tiderna: Adam Winborg, Carl Hagelin 
Kända spelare genom tiderna: Mike Knuble, Marty Turco, Brendan Morrison, Max Pacioretty
Kuriosa: Mel Pearson är en av collegehockeyns mest rutinerade tränare, han började som assisterande tränare i Michigan Tech redan 1982 och sedan dess har han varit aktiv i olika roller. 1988 blev han assisterande i University of Michigan och den rollen hade han fram till 1999. Pearson har även varit assisterande tränare för USA's juniorlandslag. 2011-17 var han huvudtränare i Michigan Tech men flyttade sedan tillbaka till University of Michigan. 
 
Vi inleder veckan med nästa del i intervjuserien "over there", där vi pratar med svenska spelare som håller till på andra sidan Atlanten. I de tidigare delarna har vi mestadels hållit oss långt norrut men idag beger vi oss betydligt längre söder, bara några få mil ifrån den Mexikanska gränsen. I staden Tempe håller nämligen Jakob Stridsberg till, han är inne på sin fjärde säsong i nordamerika och andra på Arizona state University med "Sun Devil Hockey". 
 
2014 tog du beslutet att lämna Sverige för att fortsätta karriären på andra sidan atlanten, hur kommer det sig att du valde att göra det? 
För mig personligen spelar studierna en väldigt viktig roll och jag ville gärna ha en utbildning att luta mig mot och möjligheten att spela hockey på en hög nivå och plugga samtidigt finns inte på samma sätt i Sverige så därför var valet ganska självklart att åka över.  
 
Äventyret inleddes med spel i Fairbanks Ice Dogs i NAHL, vad gjorde att du hamnade just där? 
Jag fick ett tips av en väldigt god vän till mig och det resulterade i att de tittade på mig och senare draftade mig. Jag åkte sedan över på en main camp vilket är en try out och kom med i laget. 
 
Fairbanks ligger inte direkt i den glassigaste delen av USA, hur såg din vardag ut i den lilla staden uppe i Alaska? 
Nej precis, men jag trivdes verkligen jättebra. Allting är jättefint där uppe med alla berg och all natur. Under vintern är det väldigt kallt och mörkt så det finns inte så mycket att göra men det betydde att det va mer intresse för oss och vi hade väldigt mycket fans för en så liten stad. En vanlig vardag för mig var isträning kl 08-10 sen hem och käka och sen gym mellan 12-14. Efter brukade vi antigen lira lite tennis eller bara hänga hemma hos någon och lira tv-spel. Svårt att göra något ute tyvärr när det är -20 till -40 stora delar av året. 
 
Hur skulle du sammanfatta din tid i klubben, är du nöjd med hur det gick för egen del?
- Jag är jättenöjd med mina två år där. Vi hade ett väldigt bra lag båda åren och lyckades vinna mitt andra år vilket va väldigt häftigt. För mig personligen så gick det också väldigt bra vilket resulterade i att några skolor kontaktade mig. 
 
Efter två säsonger i Alaska blev det en flytt till universitetet i Arizona, det måste ha varit en stor omställning i början? 
Jo men absolut. Gå från -40 till 40 plusgrader är rätt svår omställning men det funkade bra. Svåraste omställningen va nog bara att komma in i studierna igen efter gymnasiet och såklart att allting va på Engelska men man får väldigt mycket hjälp om man behöver det och alla lagkamrater hjälpte mig otroligt mycket till en början vilket jag är väldigt tacksam över. 
 
 
 
 Stridsberg (29) är inne på sin andra säsong i collegeligan tillsammans med Arizona state Universitys lag, Sun Devil Hockey. 
 
Hur kommer det sig att det blev just Arizona state University? 
Coachen för Arizona kontaktade mig efter en Top Prospect turnering vi hade i NAHL och jag blev väldigt intresserad av att det är en ny division 1-skola och jag tyckte det kändes kul att starta något från grunden och jag ångrar absolut ingenting. 
 
Du ser en vanlig dag ut för dig, är universitetslivet så som det målas upp i amerikanska filmer? 
Nej det är kanske lite överdrivet i filmer. Klart att det finns vissa likheter men många av filmerna är väldigt överdrivna. En vanlig dag brukar jag vakna runt kl 6 på morgonen och göra frukost sen gymmar vi kl 7-8:30 sen har vi is från kl 9-11 efter det käkar jag lunch och sen brukar jag ha mellan två-tre lektioner från 12-16. Sen åker jag hem och gör läxor & drygt två till tre timmar innan jag göra middag och tar det lite lugnt. Så det är inte mycket tid över för annat än skola och hockey men det är inget jag klagar över. 
 
Var det ett stort kliv att ta från NAHL till collegeligan, rent spelmässigt? 
Jo det måste jag säga. I NCCA är alla lite bättre och lite starkare och allt går mycket fortare. Man möter många bra lag och många väldigt skickliga spelare. Många spelare man möter går direkt in i NHL och några har spelat både OS och VM så det är helt klart bra kvalité. 
 
Delstatens NHL-lag ses ofta som en doldis i världens bästa liga, men hur skulle du säga att intresset är kring det laget du spelar i? 
Ja det har gått lite tungt för Coyotes på senare år så intresset är inte jättestort just nu. För våran del är vi en ny skola och hockeyn är som sagt inte jättestor i Arizona för tillfället. Vi spelar just nu fortfarande i ”club” lagets ishall men vi kommer få en ny ishall på campus om två år vilket jag tror kommer väcka mer intresse för oss. 
 
Vad har du för typ av roll i laget, både på och utanför isen? 
Min roll i laget är att jag får spela i alla spelformer och har fått ganska mycket förtroende i powerplay. Jag har också fått en lite mer offensiv roll än vad jag hade hemma i Sverige. Utanför isen försöker jag snacka mycket och få alla på ett bra humör vilket jag tycker är väldigt viktigt. 
 
Ni har den gamle NHL-spelaren Garnet Exelby som "konditionstränare", hur skulle du beskriva hans uppgift lite mer detaljerat? 
Han har hand om all styrketräning och löpträning och han är såklart väldigt påläst med den erfarenheten han har. På grund av NCAA's regler får han inte vara med i båset men han kommer alltid med många smarta tips för oss backar mellan perioderna och matcher. För mig personligen är det otroligt nyttigt att ha en tränare med så mycket erfarenhet som man kan bolla med och det har hjälp mig otroligt mycket. 
 
Hur har tiden i Nordamerika påverkat dig som spelare, har du ändrat din spelstil på något sätt jämfört med hur du spelade hemma i Sverige? 
Det är såklart mycket mer fysiskt här borta på grund av de små rinkarna så jag har utvecklat den delen av mitt spel. Jag har som sagt fått en lite mer offensiv roll här än vad jag hade hemma vilket har resulterat i en del poäng framåt för mig.  
 
Säsongen börjar närma sig sitt slut, hur ser du på din framtiden på "andra sidan pölen"?
Jag har ett år kvar av mina studier och vill först och främst klara av dem. Sedan får jag se lite hur det blir har inga direkta planer på var jag ska spela efter så får se lite hur det blir nästa vår. Men jag vill helt klart fortsätta spela här borta om något intressant dyker upp. Sen räknar jag heller inte bort Sverige eller någon annanstans i Europa, jag har alla dörrar öppna. 
 
Vad skulle du ge för råd till en spelare hemma i Sverige som funderar på om han ska ta chansen och spela i collegeligan? 
Gå klart skolan i Sverige och försök få så bra betyg som möjligt. Skolan är väldigt viktig här borta och har du bra betyg från gymnasiet har du lättare att komma in på en bra skola och ett bra program. Sen så måste du även va godkänd i allt när du spelar här. Blir du underkänd i något så finns risken att du inte får spela så skolan är otroligt viktig och går alltid i första hand. 
 
FAKTA: Jakob Stridsberg 
Ålder: 23 år 
Längd/Vikt: 184cm/80kg
Position: Back
Moderklubb: HV71 
Statistik 2017/18: 32 matcher, 9 poäng (5+4), 12 utvisningsminuter. 
Meriter: Dubbla J20-SM Guld, NAHL-mästare. 
 
FAKTA: Sun Devils Hockey (Arizona state University)
Grundad: 2015
Liga: NCAA
Arena: Oceanside Ice Arena (840)
Coach: Greg Powers (sedan 2015)
Svenska spelare genom tiderna: Jakob Stridsberg 
Kuriosa: Tidigare spelade laget i ACHA (American Collegiate Hockey Association) men 2015 blev man medlem i NCAA.