Player's corner: Materialkoll med CO

 
Johan beskrev i det första inlägget mig som en person som är väldigt noggrann med utrustningen. Om jag skulle dementera det skulle alla som känner mig veta att jag ljuger så det är ingen idé för mig att försöka dölja det. Under hela min hockeykarriär har jag ägnat mycket tid åt att försöka optimera mitt material. Alla delar av min utrustning har på något sätt modifierats. För mig finns det inte bra eller dålig form. Naturligtvis är den fysiska komponenten viktig men om man säger att en spelare gör skickliga saker för att han ”är i form” påstår jag snarare att det är för att han är i harmoni med sin utrustning. Därför handlar början av säsongen mycket för mig om att komma i harmoni med utrustningen. Hur har denna säsong utvecklats sig då? Harmoni eller besvikelse? Låt mig börja med en liten historia:
 

I antikens Grekland fanns en stad där fångar som bestraffades med döden blev kastade i en inhägnad där fem blodtörstiga lejon var inlåsta. En publikbehållning för invånarna i staden som ville se fångarna bli brutalt uppätna. Men en dag rymde ett lejon från inhägnaden. Det råkade vara den största och starkaste katten av de fem. Lejonet flydde bort från staden, men oron började sprida sig bland invånarna, alla förstod att lejonet skulle komma tillbaka för att hitta mat när hungern slagit till. Kejsaren beslöt sig för att ta sitt ansvar och dräpa den stora besten. Problemet var att ingen i staden besatt kunskapen att smida ett så pass starkt svärd som kunde ta livet av lejonet. Den mäktiga ledaren fick sända ett bud med en stor säck silvermynt till en stad långt bort där det fanns en specialist inom svärdsmideri. Ett svärd av högsta kvalité lovades levereras inom 7 dagar.

När 10 dagar passerat hade inget svärd levererats och paniken i staden spred sig när lejonet skymtades i utkanten av staden. Kejsaren såg inget annat val än att öppna stadens portar och bege sig ut med ett av sina gamla svärd i handen. Ingen annan tordes följa med på detta livsfarliga uppdrag. 

När solen gick upp dagen efter och han inte återvänt förstod alla hur striden slutat. En hop av kejsarens undersåtar red ut för att leta efter spår av den forna ledaren. Det tog inte lång tid innan de hittade blodspår i sanden där lejonet släpat sitt offer. I en hög av sönderrivna kläder hittade de också kejsarens svärd, avbrutet på mitten…

Vad säger den här otroligt sanna historien oss? Jo att leveransen av vapen är livsviktigt och inte bör nonchaleras på något sätt. I Juni beställde jag klubbor av CCM och det skulle ta 4-5 veckor innan de nått mina händer. Ca 10 veckor senare kom dom och jag fick under försäsongen spela med förra årets vapen istället. Med vapen syftar jag inte på att de är oerhört målfarliga utan på att bladen ser råttbina ut och skulle orsaka motståndaren ett antal kolfiberstickor i huden om olyckan skulle vara framme. Nu har jag under senaste åren försökt lära mig att inte fundera för mycket kring utrustningen men tyvärr är det svårt att låta bli att tänka på varför det ALLTID tar så lång tid att få fram prylarna som beställts? Ett problem jag inte bara upplevt med CCM. Nu vet jag inte med all säkerhet att det i det här fallet var CCM som var långsamma eller om problemet ligger någon annanstans på vägen. Men helt klart är iallafall att det är jobbigt att vara materialspelare i div 1 ibland för leveranserna verkar inte tas på allvar?

Nåväl! Låt oss ta upp ett tips om hur man optimerar sin utrustning! Nya handskar är inget man sätter på händerna med glädje. De flesta handskar tillverkas numera med förstärkningar i innerhandsken för att det inte ska gå hål i dom. Något klubbarna förmodligen gillar eftersom det blir billigare men något jag ogillar starkt, för med ett extra lager skinn mellan handen och klubban minskar känslan i klubbehandlingen. Att det blir hål i handskarna är ju ett problem, men det löser man enkelt genom att antingen sy ihop hålet eller köpa nya handskar. Problemet med en tjockare innerhandsken är ett problem som bör lösas först. Förra veckan fick vi alla i Anchors nya enhetliga handskar, med förstärkt innerhandske. Paniken spreds sig snabbt, det här var inget jag gått med på att använda. Men med lite granskning visade det sig att det fanns potential i dessa handskar så det var bara att åka hem till sylådan och hämta en sprättade och ta bort förstärkningen.

 

En enkel men självklar operation, som jag inte var ensam om att göra. Handskarna har dock en viss inkörningsperiod trots modifieringen. Varför jag och Elliot Lorraine valde att spela med gamla handskar i seriepremiären mot Vallentuna. Att Elliots handskar råkade vara röda och just gamla Vallentunahandskar kanske är något för Johans bötelista...? 

I nästa inlägg får ni läsa om hur Johan lyckas prestera bra i jobbet som säljare samt i sin position som lagets viktigaste spelare. Fram till dess, kom ihåg: Man är aldrig bättre än sitt material! 

/CO

Player's Corner: Träningsmatcher och regelbrott

 
Hej hej Bloggen
 
Senast vi hördes var när Calle sprang Cooper på rekordtid, trots dåliga skor. Sedan dess har en hel del hänt och vi är inne i ett av säsongens viktigaste lägen, perioden av träningsmatcher, perioden av Try-outs, perioden där vi bygger en grupp som skall fungera på bästa sätt som lag. 
 
Vi har hunnit avklara 3 träningsmatcher där vi mött Köpingx2 och Borlänge x2. 4 matcher, 4 förluster. Hur analyserar man det? Det gör man inte. Självklart analyseras en del individuellt och självklart analyserar tränarna en del i det legendariska tränarrummet. Men fakta som följer är att vi mönstrar en trupp med ca 14 nya spelare som tillammans med 13 ”gamla” spelare slåss om platserna i laget, det betyder att fokus inte legat på att nöta detaljer och speciella spelmoment under träningarna, det betyder att fokus ligger på att ta en plats i laget.
 
 
 
När solen på Tisdag stiger över Haninges vida ängar till ackompanjemang av Nynäsvägens brus så skall truppen till det närmsta vara klar och det är då arbetet med detaljer börjar, det är då spelare som Carl Olsson äntligen får återse sin favoritövning Powerplay. Vad händer förutom att träningsmatcher och nya bekantskaper avverkas då? Jo det är min favorittid på året, det är nu vi sätter prägeln på hur vi beter oss i omklädningsrummet. Det är nu vi bjuder in våra nya lagkamrater i gruppen. Det gör vi med 2 moment- Böteslistan och Inkilningen, det senare återbekommer jag till i ett senare inlägg.
 
Undertecknad har inte helt oväntat valt att ta taktpinnen för att skapa lite ordning och reda, det har för det första resulterat i en böteslista som vi exklusivt delar med bloggen. En böteslista finns förmodligen i de flesta hockeyomklädningsrum och även om de säkerligen ser lite olika ut så finns det alltid en punkt som dyker upp på samtliga listor genom åren.
 
 Haninge Anchors böteslista 
 
En punkt som för övrigt råkar vara min favorit- SUNT FÖRNUFT. Ni förstår ju själva hur långt man kommer med en lagom dos sunt förnuft, det är en given punkt där det av erfarenhet brukar bli extra dyrt för vissa spelare. Sunt förnuft kan till exempel delas ut till min kamrat Jesper Danielsson som MOT allt sunt förnuft valde att öppna en tonfisksallad på bussen på väg till Borlänge, en solklar böter således. En glad överraskning i årets Haninge har varit Christian Olsson som helt sonika valde att inkassera en femhundring på böteslistans första dag när han försov sig och missade träningen, men han såg i alla fall utvilad ut så vi hoppas det var värt pengen. Pengarna som hamnar i lagkassan går sen till en gemensam aktivitet, för spelarna i Anchors pratar vi skidor, vi pratar Sälen! 
 
Kort och gott, det händer en del i Anchors omklädningsrum just nu, ett omklädningsrum där jag just nu sitter och skriver samtidigt som jag roat noterar hur CO putsar på sina vapen (klubborna). I nästa inlägg kommer det bli lite materialkoll med CO. 
 
 
Vi hörs snart igen, XOXO /JJ
 

Player's Corner - Calles coopertest

 

Hej Hej Bloggen!

Säsongen är igång hockeyvänner, och vad innebär det om inte kära återseenden? Jo såklart - Tester!

Idag får ni Carls tankar om den aningen tidiga säsongsstarten i svensk hockey och ni får även följa med Carl igenom hans Coppertest, håll till godo!

Dags för ny hockeysäsong! Golf och fiskesäsongen känns liiiite för kort. Varför ska hockeysäsongen dra igång i början av augusti och för de flesta sluta i mitten av februari? Är det någon som vet? Lägg därtill att vi spelar hela Jul och Nyår för att hinna ta slut på säsongen i Februari- gör om gör rätt.

Nåväl, golfbagen får iaf vänta lite innan den städas undan helt. Fiskeprylarna får stå framme hela hösten i hopp om att hitta lite tid för några kast. Mellan golfrundorna och fisketurerna har det förberetts för hockeyn. Med många år av slit på somrarna och med mängder av fysträningar finns det fortfarande motivation kvar. Men fokus läggs mest på att träna ”roligt” och smart än på att bara nöta kilometer. Det har denna sommar blivit mest backträning, gym, squash och yoga.

Det är min tionde säsong i div1 östra, och varje säsong har nog inletts på samma sätt som Haninge Anchors gör under första träningen. Det är coopertest som står på tapeten. Ett konditionstest utvecklat på 1960-talet som många hockeylag använder sig av i sina tester av spelarna. Har man under 50 år inte kommit på något bättre sätt att testa kondition för utövare av idrotten ishockey? Som är en högintensiv sport, inte lågintensiv. Nåväl, tränarna kan ha andra tankar bakom det också. De kanske vill se vad spelarna har för vilja och förmåga att kämpa hela vägen till målet. Jag tvivlar iaf på att de tittar på löptiderna senare i Augusti när trupperna ska spikas. Det är på isen saker ska bevisas. 

 

Dags för cooper….
 

Väl vid startlinjen kände jag mig lite osäker på hur det skulle gå i och med att 400 meter är den längsta distansen jag sprungit i sommar. 12 minuter blankt var gränsen för godkänt förmedlade tränarna. Förutsättningarna var bra! 21 grader och mulet. Med ca 25 deltagare fanns det dessutom många att ta rygg på, ligga i suget bakom och spara lite kraft. Varför jag tidigt la mig längst bak i fältet med Bergman, med många ryggar att välja bland. Tyvärr hade det efter ett varv blivit en lucka på 20 meter till närmsta man som ingick i den stora klungan framför. Det är lättare att jaga än att bli jagad tänkte jag. Men jag satte nog inte någon skräck i framförvarande killar eftersom luckan bara växte. Jag lämnade iaf Bergman för att spendera mitt lopp i ensamhet. Jag visste att nästa sällskap skulle bli Odjung när han skulle varva mig när han gick mot en tid under 10 min. Kanske en rygg att gå på i 5 sekunder?! En tanke som var mer på skämt än seriös. Något måste man roa sig med när man springer 7,5 varv på en inspirationslös löparbana. 

Det blev ett par stycken till som varvade mig innan jag sprang in på fina 12:42. En kapning med 30 sekunder från förra året. Coacherna delade inte min glädje. ”Det är nya tider nu Calle”. För en stund var jag osäker på om det var en ordvits eller om de antydde att de förväntar sig bättre. Tonfallet i tilltalet avslöjade om det senare.

Hur som helst, det är aldrig någon som sprungit upp pucken i krysset. Dessutom hade jag kapat 30 sekunder till om jag haft nya skor. Mina nuvarande har varit med i 2 år nu och för trötta för att kunna göra bättre tider-man är aldrig bättre än sitt material!

Tror det var fjärde året i rad jag kommer nästsist på cooper i det lag jag spelat. Jag skickar ett tyst tack till de som räddat mig från sistaplatsen. Vill inte avslöja vem det var i år eftersom det är en av mina bästa vänner. Men den uppmärksamme läsaren kanske kan lista ut det ändå. Första samlingen med laget avslutades med ett par stafetter. Kortare löpningar med och utan medicinboll. Mycket roligare! Hämtade upp mitt lag från sista till förstaplats på min sträcka. Ser coach Flodin mumla något med 12:42 till coach Pettersson. Vet att han anser att jag har dålig löpskalle och borde klarat bättre på cooper. Jag pekar på skorna. Inte anpassade för långlöp.

/Co

Visa fler inlägg